Sanna Svensson ♥

Shit happends, life goes on!

Min sjukdom!

Såhär såg mitt ena knä ut innan jag fick rätt hjälp. Sedan hoppade det över till andra knät med och även till fotleden. Det tog månader innan jag fick rätt hjälp. Det är helt sjukt egentligen att det skall behöva ta sådan tid innan man får träffa en läkare som kan sin sak. Var inlagd på varbergs sjukhus med antibiotika intravinöst( dropp rätt in i blodet) utan några som helst resultat. Fick åka fram å tillbaka till varbergs sjukhus pga jag var såpass sjuk. Men fick man någon hjälp av dom i varberg? Nej det fick man inte. Träffade flera olika läkare där som kliade sig i huvudet å förstod inte vad som var felet på mig. Men med ett CRP(infektions värde) på 203 förstod dom ju att något stod väldigt galet till då det skall normalt ligga på 8.

Efter flera veckor cirka 2 månader sängliggandes hemma, med besök fram å tillbaka fick jag äntligen träffa en speciellalist läkare på spenshult här i kungsbacka. Efter hans undersökning av mig bedömde han mej som väldigt sjuk å skickade in mej akut till sahlgrenska sjukhus. Väl framme på sahlgrenska la dom in mig på direkten och tog en himla massa prover på mig. Dom tyckte att mitt hjärta slog alldeles för fort så dom gjorde ett EKG test på mig direkt. Men EKG testet såg bra ut, som tur var. Sen blev det en massa vändor ned till röntgen då dom ville röntga mina lungor, fast dom hade gjort det 2 gånger nere i varberg. Fick även göra en utförligare röntgen av mina lungor som kallas skikt röntgen för att säkerställa att allt var bra med dom. För läkaren på sahlgrenska hade misstanke om att jag hade fått en propp i lungan. Så dom satte in blodförtunnande direkt på mig, som jag fick via en spruta i magen. Å den natten var den värsta jag varit med om. Har nog aldrig varit så rädd någonsin i hela mitt liv innan. För jag hade ju svåt för att andas så det kunde ju vara en propp i lungan. Men nästa dag fick jag provsvaren å som tur var va det ingen propp i lungan.

Efter många olika blodprov satte dom in en medicin på mig, som gjorde att svullnaden på knäna gick ner. Hade också en hemsk hosta som jag fick hostmedecin med morfin i. Låg inne några nätter med massor av blod prov å läkar undersökningar. Sedan blev jag hemskickad med morfin host medicin, 2 olika sorters mediciner och kalk tabletter. Nu i dag går jag regelbundet å tar blodprov, tre gånger i veckan hos en sjukgymnast, och den 23 juni skall jag träffa min läkare igen på sahlgrenska. Jag har fått en diganos, en typ av reumatisk sjukdom som kallas reaktiv atrit. Men dom är inte säkra på om det är rätt diagnos för det kan dom inte se föräns jag ätit medicinen ett tag. Men jag hoppas att den 23 juni när jag skall på återbesök att dom är säkra på va det är med mig.

I dag mår jag mycket bättre men har fortfarande väldigt ont i mina knän i mellan åt. Jag känner också att kroppen är långt i från återställd då jag fortfarande blir helt slut för minsta lilla ansträgning. Jag går med kryckor när jag skall gå längre sträckor. Kortare streckor försöker jag gå utan dom. Men eftersom att jag varken kan böja på knäna eller sträcka ut dom helt ännu så är det påfrestande att gå. Både för ryggen och benen.

Så där har ni ett litet kortfattat svar på varför jag varit sjuk så himla länge. Hade jag fått rätt hjälp direk, fått komma till sahlgrenska direkt i stället för till varberg så hade jag nog varit frisk för länge sedan.

Är det något ni undrar över så är det bara att fråga :)

Åh taack :D allt bra?

Ja du gumman det har varit en lång resa för att nå dit du är nu! Fortsätt att kämpa på så är snart på språng igen. Kram

Jag kan inte förstå varför du inte kunde fått hjälp tidigare. Du fick ju gå med dina problem jätte länge innan du fick riktig hjälp. Helt sjukt!

KRAM

Jo de e mkt man kan fundera kring hur bra det egentligen fungerar i Sverige.



De låter ju som om läkarna skrämde upp dig rejält egentligen första kvällen där. Jag kan få högre puls bara när ja ska lämna blod. De måste ha varit jättetungt för dig i en sån situation.



Vi får hålla tummarna den 23e då.

tråkigt att det ska ta sån tid. vet hur det är, har varit " under utredning" för mina leder i 6,5 år nu. Har inte fått nån diagnos än! Men ska till reumatologen 13 Juni, hoppas den Dr. kan hjälpa iaf :) Så aa.. jag lider med dig!

Hoppas det blir bättre snart . Ser du fram emot din nya lägenhet ? Kram.