Sanna Svensson ♥

I bland önskar man bara att man kunde spola tillbaka tiden, och stanna den bra tiden som man har haft.
Att kunna leva under den tiden för evigt å bara radera allt hemskt å dåligt som händer i livet.
Om man endå bara kunde ta bort allt negativt i livet å bara ha allt det possetiva kvar.
Men tyvärr så går det ju inte att göra så. Även fast man vill.. Det går inte att må bra, hur mycket man än försöker. Vissa dagar går lättare än andra. För det som har hänt går inte att få ogjort. Det går inte att ställa allt till rätta igen. Vad man än gör, och hur man än gör så går det bara inte. Ingen kan ändra på det.
Varför kan inte bara livet få vara perfekt? Jag vet att det inte är nån människa som har ett perfekt liv.
Alla kommer någon gång ha sina livskriser. Men varför skulle min vara så länge? Snart i tre år.
Hur mycket man än försöker så möts man bara av motgångar.


Om bara du hade levt nu så hade livet varit så mycket enklare. Då hade man inte behövt ha denna jävla klump
jämt i magen. Det sägs att tiden läker alla sår. Men det tror ja inte ett skit på. Tror att denna jobbiga klump alltid kommer att sitta kvar för evigt. Eller så kommer de bara att komma nya. Men ingen klump kan bli större en denna som ja har i mej. De kanske kan komma lika stora men inte större. Varför ska det vara så hårt?
Vad är mening med allt egentligen? Varför har detta som hänt just hänt dej? Om det nu skulle vara en mening med detta så är den värdelös. Jag förstår inte att ja kan sakna dej så mycket som ja gör. Ja kan inte bli hel igen om du inte kommer tillbaks. Åh du kommer aldrig komma tillbaks för det går inte. Men jag hoppas att jag kommer att få träffa dej igen när det är min tur. Jag nästan längtar. Inte efter att dö. Men efter dej. Att bara kunna ge dej en stor kram å säga hur mycket jag har saknat dej! Hoppas att du har det bra där du är, om du nu är någonstans.


Det som hände till slut med dej kanske var bra för dej? För då slapp du ju ha så ont. Ja hade så fruktansvärt ont över att se dej lida. Det är det värsta jag någonsin vart med om. Kan inte tänka mej något värre. Att se dej ligga där i sängen helt hjälp lös. Åh ja kunde heller inte hjälpa dej. Fast det var allt ja ville.. Få dej bra igen. Men de gick inte. Ingen kunde göra något. Inte ens gud om han nu finns. Ja som trodde att du skulle klara dej igenom detta. Fast hur mer tid de gick insåg ja att det aldrig skulle gå. Fast man ville ju inte tänka så. Man ville ju bara tänka att allt skulle gå bra. Men de gjorde de inte. Den sista tiden med dej minns ja så bra som om de vore i går. Tror nog aldrig ja kommer komma över detta hur ja än gör. Dom flesta tror att ja har kommit över detta hur lätt som helst. Men dom ser bara mina glada stunder. För ja vill inte visa dom sorgsna stunderna ja har. Ja vill inte belasta andra med mina depp dagar!


Jag vill bara försöka gå vidare å försöka bli hel igen. Även fast ja vet att de aldrig kommer att bli så.
För jag är inte hel utan dej! Du är en del i mitt liv som har trillat bort. :(


Jag saknar dej Pappa <3