Sanna Svensson ♥

Bestämde mej för att gå ut å springa. Va ute å sprang i en timme i kungsbacka skogen. Efter det så fick ja en känsla i hela kroppen som drog mej in på kyrkogården där min pappa ligger begravd. Han dog för 3 års sedan i tisdags den 2e september. Åh jag har inte riktigt kännt att jag orkar gå till kyrkogården å sörja. Jag har inte haft ork till att göra det, har kännt mej så himla ledsen. Men i dag hamnade jag på kyrkogården i minneslunden där min pappa ligger som aska. När ja kom in endast en halv meter innanför kyrkogårdens staket så känndes det som ett knivhugg rätt i hjärtat. Som om någon stod där med en kniv och hugg till när ja kom dit. Å sen kom bara tårarna. Det var en jätte jobbig känsla. En sådan känsla som om det var i går han dog. Folk säger att tiden läker alla sår. Men efter i dag så tror jag inte en sekund på det. Men i alla fall ja gick upp å satte mej på bänken vid minneslunden fast det känndes jobbigt. För när jag endå fick ork att gå till kyrkogården trots alla knivhugg i hjärtat så ville jag inte ge upp. Så jag satt nog en halv timma på bänken vid minneslunden å tänkte på min pappa. På alla fina minnen och även alla hemska minnen. Och tårarna bara rann ner för mina kinder. Trodde inte att det skulle vara så jobbigt som det var. Jag saknar min pappa nåt så otroligt mycket. Jag hoppas att han inte tror att jag har glömt honom eftersom att ja inte har orkat gå dit. Men så är det verkligen inte. Kommer aldrig att glömma denna fina människa som hade en sån stor plats i mitt liv. Jag hoppas verkligen att du har det bra uppe i himmelen. För jag vill inte tro att det blir helt svart när man dör. Jag vill istället tro på ett liv efter döden och att man kommer att träffas igen. För om ja tror på att det skulle vara helt svart efter döden skulle jag aldrig klara av att leva utan min pappa. Så det enda som är att göra är att tro på ett liv efter döden och att jag kommer att få träffa honom igen.
Vad tror ni händer efter döden?