Sanna Svensson ♥

Att skriva blogg för mej är väldigt bra. Jag får ut alla känslor igenom att skriva av mej. Eftersom att jag inte tycker om att sitta inför en helt vilt främmande människa å lipa å öppna mitt hjärta så är detta det enda självklara sättet för mej att bearbeta min sorg. Jag tycker heller inte om att prata om det med mina vänner/familj som står mej närmast. Det får mej att känna mej så ynklig lite å svag. Rent ut sagt som en jävla bitterfitta. Å jag är ingen sådan. Jag är en glad sanna som bara hittar på massa bus och är jämt glad av mej. Men vart har den sanna tagit vägen? jag känner inte igen mej själv längre? det är som att jag har blivit en helt annan människa. jag känner inte mej själv längre. Kommer den gamla sanna någonsin att komma tillbaka? Jag hoppas verkligen det. För jag trivs inte som bitterfitta sanna. Trodde att allt skulle bli lättare å bättre efter läkarbesöket i torsdags. Men det har rent ut sagt bara blivit mycket värre. Men det har väl till en viss del med mina piller att göra. Det sägs ju att det är jobbigt i början och att den sen ska vända helt. Jag hoppas verkligen på det. Skall tillbaka den 22de till läkaren å se vad hon har att säga. Ne nu ska ja göra ett nytt försök till att göra lite nytta här hemma innan jag skall träffa carro. Ha det fint alla..