it hurts......
Varför gör det så ont för?
varför skall sorgen å smärtan finns där hela tiden?
varför kan den inte bara försvinna?
varför kan inte allt bara bli bra igen?
VARFÖR?
Fin bild gumman.
Man slår sej på tummen med en hammare och doktorn sätter på ett plåster, blåser på tummen och säger "såja nu är det bra igen". Man bryter ett ben, hamnar på akuten och får hela rubbet i gips "frisk om fyra veckor". Eller man råkar slicka i ett eluttag och får gå med tungan omlindad i ett halvår. Det mesta som man råkar ut för kommer förr eller senare att bli bra igen, men beroende på vad det handlar om så tar det olika lång tid. Det allra viktigaste vad det än handlar om är inte tiden det tar - det viktigaste är resultatet, att bli bra igen.
Och värt att tänka på är att kärlek och sorg är varandras spegelbilder - man har rätt att känna sig som i sjunde himlen är man är full av kärlek. Men, man har lika stor rätt att känna känslan sorg när man av någon anledning har förlorat den man kände kärlek för.
Sorgen kan vara jobbig att ta sig igenom, det är en process som minsann inte alltid är lätt. Och på vägen kan det många gånger kännas som tårar är allt som finns. Vid dom tillfällena har man rätt att gråta. Man har rätt att känna sig ledsen, dyka ner i en kudde och gråta den full av tårar.
Men sen, när du snytit dej, torkat tårarna och satt på ett nytt avsnitt av Rederiet så kan du vara säker på att du är lite närmare målet - för en dag så kommer du att känna dej bättre.
Det lovar jag. /kram
PS! Jodå, det händer att även Henke lipar en skvätt. Inte ofta, för jag måste ju vara cool :) men en gång för 10 år sen och en gång i år. Båda gångerna så det slog lock för öronen hehe...jädrans ;)
