Döden!
Den sista tiden har nästan alla mina tankar gått åt döden! Det var när min pappa dog hösten 2005 som jag har börjat tänka en hel del på döden. Vart är min pappa nu? Hur har han det? Eller är han ingen stans.? Vad händer egentligen efter döden? Kommer man till himelen eller blir det bara svart å man ruttnar bort. Många har olika syn och tankar kring döden. Man vill ju hoppas på att något bra händer efter döden. Att man kommer till himelen och får det jätte bra.
Men den hemskaste tanken jag har kring döden är egentligen inte att dö. Den hemskaste tanken är när alla nära och kära lämnar än för att dö. Att ha den tanken på att man aldrig kommer att träffa den personen igen. Den gör så jävla ont. Man vill ju inte att dom personer man tycker om mest i livet ska dö i från än. Min pappa var en utav dom personerna som jag tyckte mest om i livet. Men nu finns han inte längre. Han är död. Han kommer aldrig att komma tillbaka igen. Och jag kommer aldrig att få träffa honom igen. Kanske var de det bästa för honom attdö just i den studen som han dog i. Han orkade inte kämpa mer. Han hade så ont. Kanske var de det enda rätta att han skulle dö då för att slippa lida. För honom kanske det var skönt att dö. Men jag vet att det sista han ville var att dö i från mej å mamma, robin å min syster. Å resten av all nära släkt han hade. Och vi ville inte att han skulle dö i från oss. För han har lämnat oss med en stor saknad efter sej. Jag trodde inte att man kunde sakna en person så mycket som jag saknar min pappa. Allt känns så overkligt. Allt känns som en enda stor jävla mardröm. Kunde det inte få vara en mardröm istället för en verklighet?! För ur en mardröm kan man bara vakna upp och sen är allt bra. Men nu är det inte så. För allt är på riktigt. Jag vill bara vara hos dej nu pappa.! Jag saknar dej så mycket så att det gör ont. Åh jag gråter varje gång jag tänker på att du är död, för den tanken gör så ont. Men det är bara att inse det är verklighet. Du är död och jag kommer aldrig att få träffa dej igen! Varför skall det vara så orättvisst? Varför var gud tvungen att ta en utav jordens finaste änglar. Just dej min älskade pappa! <3
Jag HATAR cancer!
Alla människor klarar sej inte egenom cancern. Men min Älskade kusin gjorde det.! Men livet är så hårt å orättvist. Att min 14 åriga kusin skulle få cancer. Att ett barn skall behöva drabbas av denna hemska sjukdom det är bedrövligt. Men jag är evigt tacksam att cancern inte tog dej med min älskade kusin. För jag hade inte pallat att förlora en till i min närhet. GO REBECCA! du är så stark tjejen. I love you!
Snälla gud utrota denna hemska sjukdom. Utrota döden. Låt människan leva för evigt.
Men finns du egentilgen? Eftersom att du tog min pappa i från mej. Fy fan för dej!
+20050902 Hemskaste natten i mitt liv!
